Marinekologstudenten Betty Gubris studie visar att bottnarna i skärgårdens lagunartade grunda havsvikar har god förmåga att binda och lagra kol. Det gör dem viktiga för att bromsa den globala uppvärmningen.
– Vi har länge tänkt att det borde finnas mycket kol lagrat i sedimenten i grunda skyddade havsvikar och Betty Gubris examensarbete bekräftar att det är så, säger docent Sofia Wikström, Gubris handledare på Stockholms universitet.
Betty Gubri tog prover på bottensedimentet i nio havsvikar kring Furusund, Vaxholm och Värmdö och de visade att sedimentets förmåga att lagra kol var god.
– Det är inte så mycket att de undersökta vikarna är grunda som att de är inneslutna med liten öppning mot omgivande. Det gör att vågor och vind inte rör om i bottensedimenten och det gör vikarna till naturliga kolsänkor, säger Sofia Wikström.
Hälften av allt kol som är bundet i havsbottnen finns i kustnära ekosystem, som till exempel mangroveskogar och sjögräsängar. Mätningarna visar att bottnen i vikarna till och med binder mer kol per kvadratmeter än Östersjöns sjögräsängar.
– En bit ner i bottensedimentet är syrehalten låg och det hindrar nedbrytningen av växtdelar från vass, alger och andra vattenlevande växter och det gör förmågan att lagra kol god, säger Sofia Wikström.
De största hoten mot de lagunartade havsvikarna är övergödning och att de exploateras. Det byggs småbåtshamnar, bryggor och det muddras. Att skydda de grunda vikarna kan vara en viktig åtgärd för att begränsa effekterna av utsläppta växthusgaser.
– För att bekräfta resultaten kommer vi nu fortsätta med provtagning i nya vikar vid Gräsö, Östhammar, Furusund och Trosa, säger Sofia Wikström.
Studenten Betty Gubri, som har rest hem till Frankrike, tog sina prover förra sommaren, som del i projektet ”Levande vikar”, som pågår 2020-27 och är ett samarbete mellan Stockholms universitet, Havs- och vattenmyndigheten och länsstyrelsen med finansiellt stöd av Baltic Waters 2030.
— Sofia Broomé