Stockholms skärgårds mest unika vandringsled – Båtluffarleden – sträcker sig över flera öar i Mellanskärgården, via vidsträckta kuststräckor, glittrande insjöar och en och annan roddtur. Krydda vandringen med gourmetkrogar och bastubad.
Krogen är öns naturliga samlingspunkt; folk har tagit sig hit från grannöarna för att äta helglunch. Här råder en tidlös stämning, det äts toast Skagen och fish and chips, och dricks en och annan öl. Några barn leker med krogens hund, en tålmodig boxer, och alla verkar känna alla.
Mätt och belåten snörar jag på mig vandringskängorna, och börjar spana efter de blå-vita markeringarna. Jag trampar genom Ingmarsös jordbrukslandskap, förbi badplatsen vid Femsundsviken, genom orangefärgade lövlundar och de för skärgården så karaktäristiska barrskogarna. Jag fotograferar ett havsörnspar som cirklar över klipporna, och badar vid Bockviken. Sedan vandrar jag vidare genom Kålgårdsöns naturreservat, och efter ett par timmar är jag framme vid roddbåten som ska ta mig över till Idholmen. Det har börjat skymma, husen på de omgivande öarna lyser som små lyktor.
Det är nu jag lämnar Ingmarsö för Finnhamn. Jag börjar ro mot Idholmen. Och det är på grund av det här momentet som vandringsleden har fått sitt namn. På en klippa mitt i viken dyker markeringen med vandringsleden upp igen. Skylten är så gullig att jag krånglar upp kameran. Vandringen på Finnhamn är bara ett par kilometer lång. Jag går på de smala grusvägarna över Stora Jolpan upp till den tjusiga vandrarhemsbyggnaden.
Båtluffarleden både tillgänglig och lättvandrad
Intresset för vandringar har ökat påtagligt och en av skärgårdens mer populära vandringar är just Båtluffarleden, där man får mycket skärgårdskänsla under en och samma vandring. Den klassiska Båtluffarleden sträcker sig egentligen bara över Ingmarsö och Finnhamn, men en god idé är att också inkludera närliggande Svartsö. Att vandra alla tre öar i ett svep (tolv kilometer) är ett riktigt heldagsprojekt, dessutom måste man planera noga med färjor och boenden. Jag föredrar att ta det lugnare och stanna en natt på varje ö. Då hinner man utforska Båtluffarleden i lugn och ro, men också göra kortare vandringar på respektive ö.
Bäst med Båtluffarleden är att den är så tillgänglig och lättrampad. Man går ombord på en båt, sedan kliver man i land på en ö och börjar vandra. Och tänk promenad snarare än avancerad vandring. Lederna är märkta, men på sina håll har markeringarna inte underhållits, och mer än en gång hamnar jag ur kurs. Men någon höjdskillnad är inte att tala om, och det är knappast möjligt att gå vilse, även om det förstås alltid är bra med en karta.
källa: Expressen allt om resor
